Jaha vart ska jag börja?!
Mycket som händer just nu, tiden bara springer iväg. Har i detta nu mina morföräldrar på besök under en vecka, så det är mer eller mindre bara familjemys på menyn innan de åker hem igen till Skåne. Jag tror att jag testar med att visa lite bilder. För en bild säger mer än tusen ord :-)

 barnen växer så det knakar.

 vår vigsel :-)

 brudbuketten.

Lillkottens dop.

Igår var vi på Tom tits Södertälje. Neo var överallt och ingenstans. Han verkade tycka att det var mycket skoj att titta på.  Synd var dock att de stängt utegården inför vintern, så det får bli ett till besök i sommar.  kan konstatera att det var mer spännande när man var liten än nu.         Neo bara växer och växer,  fem år vart han i September. Stora killen. :-) Han längtar till nästa sommar då han slutar dagis och går över till skolan. Man glömmer hur små de varit.

 Walle bara växer och växer, över tre månader har nu flugit förbi, fattar inte vart tiden tar vägen. Man får försöka njuta så mycket det bara går.

Känner mig fortfarnade otillfredsställand, rastlös. Saknar jobbet, saknar min kropp. 17 kg kvar att beta av, 12 Borta efter tre månader. Men vart tog motivationen vägen?! Tror att höstmörkret tog bort allt sug. Bara försöka bita ihop och försöka ta sig i kragen annars händer inget.

Trodde att jag skulle komma igång med bloggande igen nu när man går hemma, men jag
Känner att jag har svårt att hitta suget. Har mycket jag skulle vilja få ur mig men får inte ner det i ord.

Sommaren lider mot sitt slut och jag börjar känna mig smått uttråkad och instängd. Har ju inte varit hemma länge, men ska jag vara helt ärlig så är inte jag typen som njuter av att vara mammaledig. Saknar jobbet nåt fruktansvärt emellanåt och andra dagar är man hyfsat tillfreds med att vara mammaledig.

Tror att jag saknar umgänget med vuxna människor hela dagarna, stimulera hjärna.
Nej nog om detta.

Stora pojken Neo fyllde 5år i onsdags, gissa om det var stort. Som han har gått å väntat.
Så i helgen blir det massa kalasande, han längtar till söndag då det vankas barnkalas och han har fått bjuda några killkompisar. Undra var tiden tar vägen, 5år har gått sanslös fort.
Man minns inte hur liten han har varit längre, det är tur man har tagit mycket kort så man kan minnas tillbaka.

Nu ska jag försöka njuta in i det sista innan lilla Walle blir stor.
De blir då stora när de "kan själv" och slutar med blöja och skolan närmar sig med stormsteg.

Ha en trevlig fredags kväll nu allesammans!!

Ännu en dag har gått, känns som tiden springer iväg och jag hinner inte med.
Dagarna går in i varandra när man bara går hemma  med lillkillen.

I tisdags var det 5 veckor sedan som han kom till världen.
Vart är min tid, å för att inte tala om vart är min ork. Tror att jag inbillar mig att jag är
piggare än vad jag egentligen är. Längtar till den dagen då nattmålet försvinner så man
få sova fler timmar sammanhängande. Gud vad negativ jag låter när jag läser det jag skriver.
Men ibland har man såna dagar.

Har börjat med dagliga promenader och målet är att tids nog kunna springa, skulle vara så skönt.
Men var sak tar sin tid. Så det är bara börja försiktigt. Längtar efter att komma i mina gamla byxor.

Stora killen blir snart fem här i September och det har börjat pratas om kalas och presenter.
Spindelmannen är tydligen den nya favoriten och stålmannen, så man får väl hitta på nåt med detta att
köpa i present till han :-)
Måste få lov att säga att jag är grymt impad av min stora kille, han är så snäll och gullig med lillebror
pussar och kramar hela tiden på honom, det är bara njuta så länge det vara. Kanske blir annat sen när
lillebror börjar rota bland storebrors grejer osv.

Man kanske ska försöka göra sig i ordning så man orkar slå upp ögonen imorgon igen.

 

Tänk att det här blev denna fina pojke här nedna :-)

Ibland är det svårt att föreställa sig att man bär på ett barn.

Saknar magen men inte att vara gravid, var mysigt när man kände hur det rörde på sig.

Walle fick namnet bli, kändes helt rätt. Och det känns som ett väldigt passaden namn till honom :-)