Onsdag.
Snart börjar helgen närma sig sakta men säkert.
Gårdagen var mindre rolig!
eftermiddagen vart lite smått stressig men allt löste sig och man kunde åka hem och ta det lugnt, trodde jag.
Kom hem gav lillen lite mat och hoppades på att få sova i tid, men icke.
Efter att ha gnytt och gnällt och skrikit så somande han äntligen. Dock så var lyckan inte långvarig. Vid halv tio så var det bara springa upp ur sängen. Då var det dax för rond nr 2, magsjuka, jippi eller inte.
Inte för att vara elak mot lillen, det är inget han kan hjälpa. Men fy fan för magsjuka barn.
peppar peppar att man klarar sig själv. Jag lider av en stor kräkfobi (emetofobi)
Hur yttrar sig kräkfobi? Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras
illamående eller kräkningar. Kräkfobi har ofta en samsjuklighet med generaliserad ångest (GAD) och
andra ångestdiagnoser. De få personer som ”enbart” har emetofobi är betydligt enklare att hjälpa.
Följande punkter är vanliga yttringar:
• Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm.
Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
• Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
• Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
• Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
• Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
• Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
• Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att
ha reträttplaner klara.
Till det yttre är emetofobikern vanligen välfungerande, ofta kreativ och lyckas också dölja fobin för
arbetskamrater och andra. Många kan leva med en partner som inte vet om fobin.
På återseende!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar