Dagarna går in i varandra när man bara går hemma med lillkillen.
I tisdags var det 5 veckor sedan som han kom till världen.
Vart är min tid, å för att inte tala om vart är min ork. Tror att jag inbillar mig att jag är
piggare än vad jag egentligen är. Längtar till den dagen då nattmålet försvinner så man
få sova fler timmar sammanhängande. Gud vad negativ jag låter när jag läser det jag skriver.
Men ibland har man såna dagar.
Har börjat med dagliga promenader och målet är att tids nog kunna springa, skulle vara så skönt.
Men var sak tar sin tid. Så det är bara börja försiktigt. Längtar efter att komma i mina gamla byxor.
Stora killen blir snart fem här i September och det har börjat pratas om kalas och presenter.
Spindelmannen är tydligen den nya favoriten och stålmannen, så man får väl hitta på nåt med detta att
köpa i present till han :-)
Måste få lov att säga att jag är grymt impad av min stora kille, han är så snäll och gullig med lillebror
pussar och kramar hela tiden på honom, det är bara njuta så länge det vara. Kanske blir annat sen när
lillebror börjar rota bland storebrors grejer osv.
Man kanske ska försöka göra sig i ordning så man orkar slå upp ögonen imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar